Kort uppdate

Klätheer <3.
Jag börjar först om en och en halv timme, men jag är i princip redan klar :). Sitter här med cigg och kaffe. MumMum.
Har ett par svarta jeans med bling-bling, och en illgrön oversized topp som väntar på mig i butiken. Överrockigt att ha ihop :).

Ikväll ska jag hem till mamma också och hämta USB-kabeln, så att jag lägga upp lite bilder. Mm.

Sjukskrivning - check!

Hej.
Mommy ringde och berättade att jag nu mera är sjukskriven med 75%. Intyget fixas idag :)
Vilken lättnad!

Så idag ska jag (bara för att jag är ledig) skriva en artikel till mitt projektarbete.
Så länge jag inte har press på mig så kan jag ägna mig åt tidningen som ett intresse, inte ett krav. Yay.
Eh. Ska nog till pappa till helgen. Han kör ner från Göteborg och hämtar mig på lördag eller söndag. Min pappa kan vara bäst när han väl sätter den sidan till. Han vet iaf vad jag går igenom. Där har vi skillnaden mellan honom och morsan, hon förstår inte. Det går nämligen inte alltid att "bita ihop". En dag brister man. Åtminstone om man har en del av pappas gener i sig också. Jag kan inte vara superkvinnan som hon är.

Hade tänkt att lägga upp bilder nu, men vet ni vad? När jag äntligen har tid och lust så inser jag att jag inte har en usb-sladd ^^,. Kickass.
Och på den här gamla burken så kan man inte sätta i minneskort heller.

Har inte någon ett förslag på vad jag kan debattera om här? Lägg en kommentar.

Beslut tar tiiiiid....

Hej, den psykiatriska vården är seg som få. Antagligen är de underbemannade som allt annat som har med sjukvård att göra, men ändå. Ibland börjar man tro att dem är slow på riktigt, ja, lite dumma i huvudet. Haha, precis som oss som har med dem att göra ^^. Man blir som man umgås?

hihihi.,

Blir jag sjukskriven så ska jag ändå göra klart projektarbetet och avsluta min praktik detta året, så när jag sedan "går om", så är jag ledig minst två dagar i veckan. Ja, det finns lösningar om man bara är villig att kämpa för dem.

folk överanalyserar. precis som jag nästan alltid gör, dvs inget som jag kan anklaga dem för.

Jag har tagit lite fotografier på sminkningar som jag haft under senare tiden. kan lägga upp dem här om jag får lite tid. Vilket jag antagligen också får idag eftersom Jonas ska iväg en sväng och kameran faktiskt är med mig här. Duktig idiot.

Jag är allergisk mot vår nya duschgelé och det kliar överallt som satan. Överdriven info?

Ciggen smakar riktigt äckligt btw. fick ju ge upp mitt sluta-tvärt-med-psykofarmakan efter åtta dagar eftersom jag blev helsnurrig, illamående och kunde knappt stå eller gå. Så jag fick snällt börja ta helvetesmedicinen igen för att överhuvudtaget kunna vara mänsklig. Yeah.
dagens tips; börja aldrig på antidepressiva medel hur dåligt du än mår, skaffa fram lite E istället. De psykiska drogerna är fan inte bättre än de illegala. Anser JAG.
Eh-Eh. Ja, i alla fall så är det äckligt att röka när jag tar medicinen. men begäret består.
Awsome.
Eh-Eh.

Heei

Jag har vart utan medicinen nu.. i vaddå? tre dagar kanske? Det är awsome. Jag har en känsla i kroppen som jag känner igen. Jag känner mig inte främmande för mig själv. Irritationen och allt negativt som fick mig att börja gå på medicineringen börjar visserligen återvända, men jag kan ta den smällen för tillfället. Bara jag får ta det lugnt ett tag, så får jag och min läkare hitta en annan lösning snart.
förmodligen bara ett annat preparat, som alltid, men what the fuck .
Ska träffa en läkare imorgon som jag aldrig haft förut. Ska diskutera sjukskrivning och lösningar för mitt tillstånd med henne då.
Bara att hoppas att allt går vägen nu.
Uppdaterar imorgon ang. detta.

Idag har jag verkligen inte gjort ett dyft.
Hade en sömnlös natt vilket har resulterat i att jag mestadels har legat på soffan hela dagen och flummat rundor på internet och läst Lindas sminkblogg. Hon är verkligen duktig. Sök upp henne på google vettja.

Dock tog jag ett heldundrans bad innan, men peeling i ansikte och kropp, ansiktsmask, hårinpackning och efter det som smorde jag in mig i babyolja och brun utan sol. Känner mig ren som få. Och len :) synd Jonas inte är här nu ;)
ja, just det. jag känner mig blek och det är inge kul. Behöver verkligen använda den där brun utan sol mer konternuerligt för att få den där fräsha looken.
Snö och vinter må va vackert, men ställer knappast oss av människorasen i rättvist dager.

Imorgon ska jag börja praktiken igen för denna terminen. Får se om jag ska vara där även om jag blir sjukskriven? En så lång praktikperiod är svår att ta igen senare. Dessutom har jag inga större problem med att vara där. Det är skolan som är boven i dramat.Men ska jag "bo" i Göteborg under obestämd tid framöver så lär jag knappast kunna pendla till skåne för att vara i butiken under två dagar i veckan =/.
Hmm.
Ja, pappa ringde mig tillslut och vi snackade en hel del.
Han sa att alla dörrar står öppna om jag skulle vilja hälsa på honom eller helt enkelt flytta upp. Hans tjejkompis har en häst för mycket, som hon gärna lämnar till mig på foder om jag ska vara där uppe. Häst och gård är därmed temporärt avbockat på listan. Men som sagt har jag min älskade man som jag inte vet vad jag ska göra med.
han stannar i Skåne, har han sagt, i alla fall till dess att han skaffat körkort och gjort klart plugget.
Kanske kan man lösa det som så att jag bor i Gbg på halvtid, och bor hos honom och utnyttjar varenda minut med honom när jag bor i skåne.
Jag vet inte. Vilket fall som helst så känner jag mig positiv och tror att detta kommer lösa sig på något sätt. Kanske inte på det bästa vis man kan tänka sig, men ett acceptabelt. Som iaf är bättre än det är nu.

Hjärnspökena kring vikt har släppt efter lite under de senaste dagarna också, det är skönt. Självklart så kommer tankarna tillbaka inom sin tid, det gör de alltid, men just nu är det lugnt i sjön.

Dock irriterar jag mig mer och mer efter varje dag som går på mitt hår!
Väx för fan. Tycker inte om det nu alls. Dum unge som klippte av alltihop.. ja, jag alltså. >_< never again.

Är sugen på lakrits. ?. tur vi inte har det hemma då. Ofta. Jag gillar inte ens lakrits.Hm. Kanske är gravid ?!. Nej, sorry,. inte denna gången heller,

Ska försöka skärpa mig och ta lite bilder imorgon. Har en liten plan också för hur jag ska förbättra sminkningen en grad . tack igen Linda för tipsen!.

Whoooree - eveeer. Nu ska jag fundera på annat.
Så vettig min blogg blev idag. grattis på mig.

Anti Kontrollpanelen i höör

Har fikat med Mini en stund idag. Tog faktiskt och unnade mig en onyttighet bara för att.. jag vet inte. men för en gångs skull så kändes det inte fel.
Skolan ställde jag in idag också. Har så mycket problem med mig själv som jag måste ta tag i.
Hade flashback igår. Mitt liv på film. Mest minnen kom från Tallbacken, pappas förra gård utanför Nyköping. Det var det mest perfekta stället på jorden. Varför har vi det inte kvar? Varför skaffade han inte den gården vid ett bättre tillfälle? Eller varför höll han inte fast vid den? Hade han bott där än idag så hade jag tagit mitt pick och pack på direkten och åkt dit, och stannat där. Låtit farsan försörja mig, och grävt ner mig själv i arbete ute i stallet. Jag har förträngt vad jag lever för. Det enda jag älskar är djuren. De som inte analyserar. Det är bara med dem som man kan släppa sina egna krav på att vara den medmänniska som man förväntas vara bland alla andra.
Med djur slipper man kommunicera via tal. Kroppsspråket räcker. tystnad säger mer än tusen ord. Det trivs jag med.
Vad i hela världen gör jag i Höör? Herregud så malplacerad jag blev. Här hör jag inte hemma. Men hur ska jag komma härifrån?
Rent tekniskt så skulle jag kunna flytta bums, tvärt. men jag har ett objekt som jag vill ha med mig, som tyvärr är så rotat i Höör att jag inte kan flytta det.
Min man.
Lämna honom vill jag inte göra. Ett distansförhållande hade knäckt mitt psyke på två dagar. Hur ska jag komma vidare då?
Jag behöver komma bort, och samtidigt behöver jag honom. Men jag kan inte få båda.

Jag vill inte vänta ut att en lösning ska komma upp. För lösningar serveras inte på fat. Man måste vara konsekvent och göra sina val.
Val hit och val dit. Far åt helvete med dem! Varför ska hela ens liv baseras på vilka vägar vi väljer att gå? Tänk så väljer vi fel. Det går inte att bara gå tillbaka då, och ta den andra vägen. Nä, i livet finns inget återvändo.
Det är orättvist.

Bil, gård, häst, man, pengar. Ge mig allt på ett och samma ställe.

Jag blir inte nöjd med hälften. För mig är det allt eller inget. Varför lutar det ständigt åt att få inget? Drömmar är visst bara till för att drömmas här i verkligheten. En romantiker (i annan betydelse än vad ni antagligen visualiserar er) som jag vill högre upp än verkligheten.
Fast varför skulle inte det jag vill till kunna bli verklighet?
Och om jag kommer dit, skulle något fattas mig då också? Eller skulle jag bli nöjd?

Nu smsa jag pappa och fråga han om vägledning i livet. Behöver förändring nu, Innan mitt hjärta stannar av en överdos.

After Ski

Heej. Det är måndag idag. Jag är inte i skolan. Var dålig imorse, ångestdålig och kände att bägarn var på god väg att rinna över. Idag slutar jag att ta min medicin. Helt stopp, helt tvärt. Orkar inte med den längre. Hatar mig själv när jag tar den. Kanske hatar jag mig själv även utan den. Kommer inte ihåg. Återstår bara att vänta och se.

Ska hålla över 10 000 steg hela veckan. det har jag gett mig fan på. Behöver röra på mig. Mamma säger det, och som alltid så vet mamma bäst (?, yeah...).

Gick till ica idag för att handla svart hårfärg. Tänker återgå till att vara den Sara som jag egentligen är. Men när jag skulle ta ut 200 spänn så nekade den fula automaten mig och berättade att jag hade minus 425 kr på mitt konto. Imorgon ska jag till banken och säga åt den att jag inte vill kunna ha minus på kontot. Det är helt fel. Helt skumt. Sist jag kollade hade jag 500 kr kvar. sen bara PFJUUUT; försvann dem..?
WTF.

Kalle blir 25 år idag. Glöm inte gratta den gamle nu då.-

Jag ska nog låna Minis skor sen och ta en runda till med Zeus (han följde med till Ica innan). Mina klackskor passar sig inte när man ska vara konsekvent ledare över jobbig hund, man liksom bara glider med. behöver något som jag kan bromsa med.
Han väger snart mer än mig skulle jag tro. Spännande då om han får lust att springa iväg och jaga en tant eller något med mig i släptåg. Neeej.
Han är faktiskt ganska duktig... för att vara ett år dvs trotsåldern.

Nu måste jag kasta ut min hemliga älskare för jonas kommer hem när som helt.
Puss

Error

Heej. Försökte väga mig idag men det stod bara "Lo" på vågen och den funkar ju inte alls.- hahaha, jag kanske väger för mycket så det blev fel i hjärnbalken på den.
Never know.

Herregud så trött jag är. Ska sitta i bil nu i typ 10 timmar. Försöka sova så mkt som jag bara kan.

Mitt hår är JÄTTE lent och fint. Hade inpackning i håret i en timme (somnade i badkaret, har aldrig hänt förut). Synd bara att det är så jävla kort nu. Saknar mitt långa, svarta rufs. det var fint. kärlek på fint hår.

Gäsp.

Får packa ihop det sista nu, så ses vi inte förrns tidigast på söndag dårå- Ha det underbart.

Thinspo - skiing

Sälen.

jag har hatat skidåkning ända sedan 10 år tillbaka. Jag var i Österrike (tror jag, memory faliur) med en kompis som hade en överseriös skidåkarfamilj. Själv ville jag med mest på skoj, och hade alltså inte räknat med att den kära överklassfamiljjäveln skulle trycka ner mig och skratta åt min bambi-stil på skidorna.
Man ska åka skidor för att ha kul, inget annat >_<. hur som helst så blev jag kräksjuk typ, tredje dagen vi var där av sammanlagt en vecka, och fick därmed ligga mkt på hotellet och bara... finnas.
Men när jag kom hem (och då hade jag tvingats att åka skidor trots att jag var sjuk, "det kan ju inte vara kul för dig att ligga här hela dagarna!"), så låg jag framför TVn och kände mig jävligt nöjd över att vara hemma igen.
Plötsligt small det till i ryggen på mig, och jag fick en sån smärta att jag jag bara skrek och hade näradödenupplevelse.
jag trodde jag hade brutit något i ryggen eller hade fått diskbrock eller whatever, så vi åkte in och rönkade mig, då var min ena sida av ryggen typ dubbelt så stor som den andra.
jag hade inte brutit något som tur var, men mitt ena muskelfäste hade gått av, så jag fick gå med korsett (inte en sån fin :P) i flera veckor efteråt.
HURRA för skidor.

Så jag har strongt tackat nej till allt vad snö kan erbjuda i upplevelser de senaste 10 åren, fram till nu.
Min älskade lilla malin tar med mig till Sälen inatt och där ska vi vara till söndag.
jag har ingen ångest what so ever, faktiskt. med henne tror jag att det kommer bli mycket trams i backarna :D. Om jag så skulle vilja kan jag lika bra ta barnbackarna eller sitta hela vägen ner, för med henne har man inga tvång :D. Me saa likeyy,.

Dessutom är ju detta bra träning :).

Jag i skidbackarna:


-
När jag kommer hem idag blir det vecko-vägning. Lite småspänd på resultatet =/.

Kanske uppdaterar om det hinns med. har dock en hel del packning och förberedelser att göra nu innan vi åker inatt.
-
Idag, klockan 10, dvs om ung. en timme så ska jag på möte med rektorn, mentor, SYO, kurrator m.fl. Min mamma kommer också. Vi ska diskutera min studieplan och gå igenom min sjukhistorik. Förhoppningsvis så ska vi lösa detta med studiebidrag eller annan ersättning så att jag får lite pengar. Det är trots allt inte mitt eget fel att jag har vart frånvarande. tacka gudarna för att ST lars gav mig en giltig sjukskrivning iaf.
HOPPAS JAG FÅR DISTANSKURSER ISTÄLLET. kan inte med den här skolan. kan inte med socialitet med dessa barnen. har inget gemensamt.

Bye

Trust.. doesn't exist

Just another fat kid in the universe.
-
Om inte ens han orkar med mig så finns det ingen som gör det.
Tilliten sprack. När man behöver någon som mest och den personen inte finns där för att den faktiskt bara inte vill, så vet man.

Jag ska bara in till Ingrid, få min sömnis, och sen vill jag inte vänta längre.
livet är för kort för att leva.

Det fanns ingen annan trygghet än han. och nu har den tryggheten försvunnit.

Tog inte min medicin idag. det är bra. För nu känner jag mig bara arg, och inte ledsen. Ilska är mycket lättare än hantera än sorg och ångest.

Krossa .

No sign of love as far as my eye can see

Har laddat batterier så att jag kan få min nya våg att fungera.
Det har gått bra idag. Har fått i mig strax över 1000 kcal bara.
Jag ska ligga på 1700 för att hålla min vikt, och mindre om jag vill tappa.
Dock ska jag inte äta mindre kcal än 1000 för då ställer kroppen in sig på svält och då sparar kroppen alla fettreserver den kommer åt.

Känner en äcklig lust att straffa mig själv för att släppa ångesten som jag har just nu. Men det är så förbannat omoget. Skära, svälta, skippa sömn. Inget blir bättre av det. Överdriva är ingen lösning. Lagom (minus) är bäst.

Dagens vacker:



Jag är ensam ikväll. Igen. Jag + ensam är ingen bra kombination.
Just nu ser jag (inte) fram imot en sömnlös natt. Har jag tur så kanske han hör av sig. Men han har ju inte precis överöst mig med telefonsamtal eller sms... ganska tomt trots att han vet.
Jag kan inte känna mig utelämnad eller ogillad nu,. you just happen to do that.
Får inte tänka på det.

Ska titta på "olycksfågeln" nu.

Be back. ~

Thinspiration

I wanna feel free again.
Det är fint.
-
Revben är vackert. Höftben är vackert. Nyckelben slår dock allt.
Det var längesedan jag orkade kämpa. Men ska jag ändå vara mycket hemma från och med nu så kan man lika gärna försöka.
Start vikt: 53 kg
Längd: 163 cm
BMI: 19,9

BMI-skalan:
Undervikt <19
Idealvikt 19-25
Övervikt 26-30
fetma >30

Jag vill ligga strax under 19. Det betyder att jag behöver ta bort 3 kg. Minst.

Usch jag är stor. >_<.

my silly excuse

Medicinen fungerar inte som den ska. Jag fungerar inte heller längre och är inte mig själv. Det kan vara hur bra som helst ena dagen, men nästa är jag ett vrak. Humöret kan skifta inom en hundradels sekund, och jag kan inte styra det. Ledsen, arg, nollställd, glad, rastlös, orolig.
jag har legat på soffan nu i tre dygn utan att röra mig en centimeter utanför dörren. TVn har vart min bästa vän, men ångesten har vart där konstant varenda minut då ingen har vart i närheten. Klarar inte av att vara själv, som nu. Jag klarar inte heller att umgås med människor. Den enda som orkar med mig, och som jag vill ska vara runt mig hela tiden är den som jag alltid kan vara mig själv med, och det är Jonas.
Jag kan inte anstränga mig längre för att verka vara någon, vara rolig eller orka hitta på saker som jag vanligtvis skulle tyckt va kul. Jag kan knappt uppskatta någonting längre.
Jag vill ju så gärna.. Jag känner mig på topp i vissa stunder och då tror jag att jag ska klara allt. Som att gå ut och festa, träffa en vän, vara hemma med morsan m.m. Men när verkligheten om att jag verkligen ska göra det slår in så blir det "shut down" i huvudet på mig. Jag kan inte. Panikångesten stiger och jag får hjärtklappning. Ibland känns det som om jag vill slå itu någonting eller bara misshandla den som råkar vara närmast mig för tillfället för att få ut all skit som har byggts upp dem senaste månaderna.
naturligtvis gör jag det aldrig. Men jag blir rädd för mig själv när de känslorna kommer och då känns det som om jag inte förtjänar er, eller livet ens.

Mat är det sista jag tänker på och äter inte mer än vad som är nödvändigt för det mesta. Kroppsfixeringen har kommit tillbaka fast det känns, okej...
Behöver jag bli en pinne för att må bättre så so may be. Jag är redo att pröva allt. Detta fungerar ju bara inte.

Nu börjar skolan snart igen därtill. Socialize for money. Skolan tvingar en att träffa människor. Skräcken själv. Kan inte vara bland folk. Jag ska ha möte med rektorn nu eftersom jag sjukskrev mig de sista två veckorna av skolan förra terminen och göra upp en ny studieplan för mig. Då ska jag förhoppningsvis kunna övertala rektorn om att jag ska få läsa det mesta i skolan på distans. Iaf i alla ämnen där det är möjligt att göra så.. Men vår rektor är inte frisk hon heller så jag antar att hon har en annan dum idé.-

Dem skulle bara veta. Ni skulle bara veta. Synd att ni inte kan se in i mitt huvud för då hade ni förstått. eller tvärt om, ni är nog glada som slipper.
Någonting har gått snett till i tillverkningen av mig, för jag är inte som jag ska.

Jag är nog fortfarande chockad och förstörd efter alla besöken hos olika psykiatriker och på St Lars. När jag lämnade St Lars nu sist så hade jag pratat med nio olika läkare som inte kunde diagnostisera mig och alla var helt förbryllade över mig och mina problem. De kunde dock inte tvångsinlägga mig så de fick snällt släppa ut mig när ångesten över att vara hemifrån, och över livet, satte in ordentligt och jag ville hem. Efter alla dessa samtal och möten så har dem inte kommit med en lösning alls. De enda de gjorde var att sätta in en ny medicin som kan ta sig i röven. Jag är trött på att sänka i mig piller som förändrar min personlighet. Piller är inte så kul som man skulle kunna tro.

Nu ska jag iaf ta tu i något för en gångs skull och lägga upp kläder på tradera.

Have fun. ~

Be agessive

sorry fokes men nu tycker jag att ni är för seriösa och elaka vid mig.
Tycker ni att jag är omogen? Att jag ser barnskaffade som en "bra idé" som kan vara kul för stunden? Väx upp för fan. Sluta vara så fördomsfulla. Tror ni på allvar att jag inte skulle ta ansvar? Jag skulle inte fundera över att få barn om jag inte visste att han eller hon skulle få jävligt bra förutsättningar.
Jag vet att jag inte kommer att bli gravid inom det närmsta året. Det krävs ju en bra och mogen pappakandidat också. Men det jag menar är att det känns frestande. Min biologiska klocka tickar tidigt, lite på grund av tanken att jag kanske inte kan få barn, och därför kommer pressen tidigare än för vissa andra.
Faktum är att jag har riktigt bra självförtroende när det kommer till att bli mamma. Jag kommer bli bra i den rollen. deså!

Mitt rum är snart färdigrenoverat. Jag tyckte det var så deprimerande när det var grått och svart så jag var tvungen att piffa upp det. Nu är det ljusrosa och turkos. har hängt upp sköna lampor och ska fylla väggarna med ljushållarna :) . JAG MÅSTE BÖRJA LÄGGA UPP BILDER HÄR. Är kass på att ta tag i sånt.

men men. Ikväll ska jag hem till Sara och snacka skit och vi ska fotografera varann och sånt trams.

Sign out ~

användarna

Gick igenom bilderna. Nästan alla, och tro mig det var många.
Kände suget i magen när jag såg dem. Vissa mer än andra. Jag vill vara så. I alla fall på ett ungefär. Jag måste jobba för det, men det kommer bli skönt. Sommaren närmar sig igen, och då ska det vara klart. Jag vill bara leva och flyta på vakuum.

Vintern kändes avlägsen idag. Det kändes bara uppfriskande att vara ute. Inte alls grått och deprimerande. Jag kan inte känna att jag är på väg mot ett visst håll, varken förbättring eller försämring. Dagarna får komma som dem vill.
Kanske slutar jag med mixturen och fortsätter kämpa i ett oberoende tillstånd.

"Den bästa medicinen är att gå."

Ibland hånar jag morsan för hennes dumma kommentarer, men ofta har hon rätt, trots att det tar ett tag innan jag vill inse det.
-
Mötet som kommer att avgöra det kommande halvåret närmar sig. Jag hoppas att det kommer bestämmas på ett främjande sätt för mig så att jag kan röra mig mer fritt och inte bara fokusera på en närvaro, som i slutändan ändå inte lönar sig.