Nu är jag ensam. jävligt ensam. Det finns inget värre än att vara nedbruten som jag är nu och inte ha någon att trösta sig till. det bara droppar ner salt vatten från hakan, och det finns ingen som bryr sig. inte på riktigt, nej inte egentligen. jag har bara bestämt mig för att sluta belasta folk för tillfället. de verkar tycka det är skönt. de fattar bara inte hur det är kvällar som denna att sitta med ett påklistrat smile och låtsas att allt är ok medan man i själva verket lider.
Jag önska att jag kunde radera de åren ur mitt minne. de åren som förstörde mig. sabbade. skar upp.
Hatar flashbacks. det var bara onska. ett helvetes misär. lies lies lies, you'r living on lies lies lies.
Misshandel rent psykist.
I år, månader.
Är det inte mer än rättvist då att du står vid min sida medans jag rehabiliteras.
åt helvete.
nej.
ha det roligt och tyck jag är ett freak.
du tål bara inte tanken på att det här är ditt fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar